Något fattades, kände jag. Det var bra att romanerna formulerade frågor, snarare än svar, men med tiden kände jag att osäkerheten de utmynnade i var onödigt stor. Då skrev jag Kärleksboken, som kan karakteriseras som en samling psykologiska essäer, sammanhållna av att de nästan alla utgår från någon uttalad eller outtalad fråga om kärlek i svensk 1900-talslitteratur. Därigenom behåller den länken med konstens perspektiv, något jag ser som nödvändigt för att vitalisera psykologin.

Mina svar på frågorna vill jag se som utgångspunkter för ett psykologiskt know-how i kärlek.

Hägring är fortsättningen på Sovande Venus, vari Fredrik, 37, försökte göra en psykologisk kärleksteori men inte lyckades.

Han har brutit med en kvinna, Kristina, och lever nu med Monika. Men han lyckas inte glömma Kristina. Han upplever skrivsvårigheter. Han försökte väl avskriva sig Kristina, tänker han, och det gick inte.

I Hägring fortsätter hans liv med båda kvinnorna. Han har drömt om en teori som förklarade kärleken och öppnade vägen till en brytning med könsrollen, som han såg som källan till kärlekens plågor. Den teorin skulle vara en oslagbar hand, en royal straight flush i hjärter. Det har han är bara par i damer, konstaterar han självironiskt. Men det är alltid något. Monika vet inte om att han har gått tillbaka till Kristina, men frånsett hemlighetsmakeriet som detta framtvingar är han lyckligare nu, med båda kvinnorna. Mycket lyckligare med Kristina än när de levde ihop, nu när hon är ”den andra kvinnan”. Lyckligare med Monika också, vill han tycka. Men en tveksamhet bryter in. Det börjar en regnig dag om hösten, när han reparerar sitt stalltak …

Personlig dialektik, 1975

Skratta med Gud, 1995

Försvar för Djävulen, 1997

Förändringens fyra rum, 1996

Arbetets plågor, 2003

Illustrationen på bokens omslag är en detalj ur Hieronymus Bosch triptyk Lustarnas trädgård, Prado, Madrid.