Något fattades, kände jag. Det var bra att romanerna formulerade frågor, snarare än svar, men med tiden kände jag att osäkerheten de utmynnade i var onödigt stor. Då skrev jag Kärleksboken, som kan karakteriseras som en samling psykologiska essäer, sammanhållna av att de nästan alla utgår från någon uttalad eller outtalad fråga om kärlek i svensk 1900-talslitteratur. Därigenom behåller den länken med konstens perspektiv, något jag ser som nödvändigt för att vitalisera psykologin.

Mina svar på frågorna vill jag se som utgångspunkter för ett psykologiskt know-how i kärlek.

– Men kärleken är en smitta, Christian. Varje kärleksförhållande är en slags folie à deux och om du inte säger ja till den älskades galenskaper så går kärleken i drickat.

Ungefär så säger Elisabet, Christians hustru, i De två saliga, en roman av Ulla Isaksson. Har hon rätt? frågar sig Claes Janssen i denna bok, vari han behandlar några utsagor om kärlek i svensk 1900-talslitteratur. Han betraktar utsagorna som frågor, på vilka svaren kan bilda utgångspunkter för ett kärlekens psykologiska know-how.

Ett sätt att presentera bokens innehåll, säger Janssen, är att ge en översikt över de kärleksproblem den kommenterar. Det resulterar i den här listan:

• Svartsjukan.

• ”Inzoomningsproblemet” eller att på upplevelseplanet göra en man, en kvinna till ”den enda”.

• Kärleksvalet: att göra ”rätt” man/kvinna till den enda (=någon jag har möjlighet att bli lycklig med).

• Könsrollsproblemet. Om (eller rättare: i den utsträckning) de älskande känner sig tvungna att ”könsrolla”, det vill säga, om mannen känner sig tvungen att låtsas starkare än han är, kvinnan att låtsas svagare, kommer detta att göra själva förhållandet sadomasochistiskt, kännetecknat av en utväxling av plågor, men detta till hälften omedvetet.

• Avståndet. Att hitta lagom avstånd i kärleken.

• ”Själsaffärens” problematik eller enderas önskan om ett intensivt, ehuru inte nödvändigtvis erotiskt, förhållande med någon annan.

Janssen’s perspektiv vid 63, när boken skrevs, kommenteras av en ung man, Oskar Ståhl, då 21.

Boken innehåller tio kapitel. Det tionde, som heter Kärleksval, livsval är i själva verket några år äldre än resten av boken. Det kommenterar några psykologiska framställningar. Förklaringarna till varför vi ibland dras till människor som frustrerar oss har ingen motsvarighet i fiktionen, och det har inte heller Judith Wallersteins framställning av ”det goda äktenskapet”, detta möjligen beroende på det paradoxala förhållandet att det är så svårt att skriva bra om lycka.

Personlig dialektik, 1975

Skratta med Gud, 1995

Försvar för Djävulen, 1997

Förändringens fyra rum, 1996

Arbetets plågor, 2003

Illustrationen på bokens omslag är en detalj ur Hieronymus Bosch triptyk Yttersta domen, Paradiset, Akademie der bildenden künste, Wien.